Historien om L

Nu har jag fått den serverad på silverfat, historien om L. Den versionen jag hade innan stämde inte alls så här kommer the real one..

Det var en gång en liten men storhoppande 5-årig irländare som vann en stor hopptävling på Irland. En rik svensk man köpte irländaren åt sin dotter, som redan hade stallet fullt med bra hästar. Hon tävlade hästen i 5 år tills olyckan skedde.. fadern dog, och bara någon vecka senare dog även tjejens mor. Fadern dog av en olycka och modern dog av en hjärtinfarkt som uppkom då kvinnan rusade ner i stallet för att brandlarmet hade gått där. Brandlarmet var falskt men tragedin hände ändå.

Dottern upptäckte att det inte fanns så mycket pengar i faderns företag som hon trott och beslutade sig för att försöka få ut försäkringspengarna på någon av hästarna i stallet. Ingen häst var dock sjuk, så hon valde ut irländaren för att han var bland de äldre hästarna med sina 10 år. Hon tänkte då slå av ett ben på honom. Hon fick en annan idé och försökte få honom utdömd för luftvägsproblem, men trots att han var på sjukhuset 2 ggr och sprang på rullband med nålar i lungorna så konstaterades det att han inte hade något fel och därför inte kunde dömas ut. Han konstaterades dock ha en liten hudflik i halsen, men att den inte påverkade honom nämnvärt.

Han slängdes ut i en hage med några fölmärrar, och ingen brydde sig om honom. Efter att ha varit påpassad med lindor och täcken och med bara en timmes utevistelse var dag i en pytteliten rasthage blev han nu utsparkad och nästan glömd i en hage.

Historien slutar med att hästen blev utdömd på en bakgård och fick en triangel på sin bakdel trots att han var fullt frisk. En kvinna som hade fattat tycke för honom köpte honom från dottern och 5 år senare hamnade han hos mig, 15 år gammal, fräsch och pigg. Han och jag fick 5 underbara år tillsammans innan han återvände till sin räddare för att avnjuta sitt pensionärsliv. Jag älskar honom så och han fick ett lyckligt slut trots att det kunde ha slutat så illa redan för 12 år sedan. Nu är han fortfarande pigg och glad, han känns likadan att rida som för 5 år sedan. Han är underbar och förtjänar allt det goda här i livet.

Länge leve L!

Kommentarer
Postat av: Fru

ÅHH! Lilla Loolan, elle er hur nu hans smeknamn stavas ;) Det var jobbigt att läsa. Att hästar kan genomlida så mkt under så kort tid är ofattbart! Jag saknar dig, och även om jag inte svarar på alla sms tänker jag på dig varje dag, jag är bara snål ;) love

2008-09-28 @ 22:26:41
Postat av: Livan

Oj de här visste jag inte, stackars Louis han som inte ens skulle kunna göra en fluga förnär, En del hästmänniskor eller dom flesta egentligen är bara så störda i huvvet.

2008-10-19 @ 19:11:54
Postat av: Livan

Å lilla Louis som aldrig ens skulle göra en fluga förnär hur kan man va så grym?!!!!

2008-10-19 @ 19:14:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0